Inte något ont utan något gott
Det är en fantastiskt vacker höstdag. Löven börjar få sin gyllene färg, solen skiner från en klarblå himmel och alla grannar höstpåtar i sina trädgårdar. Borta för tIllfället är regn, rusk och blåsväder. Det enda molnet som fortfarande hänger över oss är pandemimolnet.
Annorlunda tider
Under det gångna halvåret har tillvaron för de flesta förändrats dramatiskt. Från att vi i början av året levt våra liv som vanligt till att ett litet virus tagit taktpinnen när det gäller hur vi ska bete oss. I allt från hur vi umgås till, i vissa fall, hur vi arbetar. Som tandtekniker är hemarbete inte ett fungerande alternativ. Tur i oturen är att vi arbetar i en ”skyddad verkstad ” med få fysiska möten bortsett oss själva.
Då branschen tvärnitade i våras fick vi som många andra gå ner i arbetstid. Det stödet som staten gick in med var en skänk från ovan och har garanterat räddat många företag samt anställningar. Den tiden som frigjordes var egentligen ingen ledig tid, vilket Tillväxtverket påpekade. Man såg gärna att den utnyttjades till kompetensutveckling. Självklart innebar det i praktiken mer ledig tid, men vi nyttjade den även till lärande och utveckling. För oss innebär det att vi lärt oss helt nya saker. Jag kommer att återkomma till det vid ett annat tillfälle.
Nya kommunikationer
En viktig sak som vi också lärt oss är nya sätt att kommunicera. Teams, Zoom, Google Meet som exempel. Mötesplatser jag inte ens kände till innan Corona tvingade oss att använda dem. 2019 var det en självklarhet att man träffades fysiskt för att utbyta tankar och kunskaper. 2020 har vi anammat andra sätt för att åstadkomma detsamma. Fördelen är enkelheten med att träffas virtuellt. Nackdelen är såklart att man missar det sociala som är nog så viktigt. Dessutom tenderar det att bli fler möten än som kanske är motiverat bara för att det är enkelt.
Jag är övertygad om att vi kommer fortsätta mötas virtuellt kombinerat med fysiska möten i framtiden. Möjligheten att ha ordentliga terapiplaneringar med alla inblandade även om man inte arbetar i samma stad är spännande. Här sätter bara fantasin begränsningen.
Som Woodrow Wilson utryckte det:
”När förändringens vind blåser bygger en del vindskydd, vi bygger väderkvarnar”