Aktuellt på Westdent

Ni kanske har sett att det dykt upp en ny knapp i menyn "Inloggning tandläkare"?

Vi smyger nu igång ett nytt administrativt system för att underlätta vår kommunikation. Som inloggad har man tillgång till alla sina arbeten hos oss och kan chatta med våra tekniker, ladda upp bilder osv.

Införandet sker succesivt under vintern. Är ni nyfikna och vill veta mer är det bara att kontakta oss.

Ytterligare ett händelserikt år har passerat. Det har inte varit i närheten så dramatiskt som de senaste åren vi haft med bland annat en välbekant pandemi – men inte helt utan saker som man höjer lite på ögonbrynen åt.

Läkemedelsverket – en ”kär” långbänk

Som vi alla känner till har vi en skyldighet att registrera vår verksamhet till Läkemedelsverket för den ”blygsamma” årsavgiften på 30 000 kronor. Anledningen till detta är utökat antal inspektioner vilket har resulterat i fler anställda inspektörer. Jag tror inte någon seriös tekniker har något emot en hårdare kontroll för att städa undan oseriösa aktörer, men frågan om det är rimligt att ett enpersonslabb ska betala samma avgift som en stor kedja är väl befogad.

Självklart kommer labb som avslutar sin registrering i och med den lite galna höjningen från 2 500 kronor till 30 000 kronor att vara i fokus. De kommer säkert att fångas upp om de fortfarande är verksamma, men hur fångar man upp labben som aldrig varit registrerade? De riskerar att helt gå under radarn. Visserligen skärps även kraven från Försäkringskassan så att man inte godkänner stöd där oregistrerade labb varit inblandande, men räcker det? I en förlängning säkert, men på kort sikt riskerar man att vissa chansar och kör på samtidigt som en del tandläkare kanske inte känner till förutsättningarna. Vet alla om vilket ansvar de har att kolla upp sitt labb? 

Vad är egentligen registreringen värd för vårdkvaliteten om vem som helst utan någon som helst kontroll kan registrera sin verksamhet, betala in avgiften och därav vara berättigad att leverera ersättningsbar protetik? Alla tandläkare borde självklart, förutom registrering, kräva någon typ av certifiering av sina tekniker för att checka av rätt boxar.

Jag kan väl också tycka att tanken på en tillståndsprövning likt den som är beslutad för tandläkare låter intressant för att vara lite proaktiv. Den ska tydligen kosta samma som vår registrering.

Marknaden?

Hur har vi egentligen påverkats av lågkonjunkturen? Därom tvistar uppenbarligen de lärda. Vissa påstår att det har varit en dramatisk generell nedgång – andra menar att det varierar. Många labb har det kämpigt medan några inte tror den påverkat alls. Det jag hör från våra kunder är också mycket olika, där storstadstandläkare upplever lågkonjunkturen mer än de från övriga landet.

Jag har även hört en del förklaringar till en eventuell nedgång som jag har lite svårt att köpa. Som att det har blivit lättare att skicka utomlands med ett digitalt flöde. Visserligen är det enkelt att trycka på en knapp, men skillnaden mellan att skicka utomlands och inom landet har aldrig varit särskilt stor rent praktiskt. Vi upplever att kommunikationen har ökat ordentligt med det digitala flödet eftersom det är så smidigt. Det skulle tvärtom kunna vara en fördel för svenska tekniker.

Inflationen tillsammans med valutautvecklingen har såklart drabbat alla, utan undantag, och våra inköp har blivit dyrare. Men tittar man på vår kostnadsmassa så har inte den största posten, löner, påverkats i samma grad. Jämförelsevis bör nog importerade arbeten ha drabbats i klart högre utsträckning då växelkursen påverkar hela och inte bara delar av kostnaden. Dessutom ligger inflationen i Kina på gränsen till deflation vilket har påverkat deras export i allmänhet då priserna ökat ordentligt.

Det ska bli otroligt spännande att se hur 2024 kommer utveckla sig – ett nytt år med nya möjligheter.

Nu har vi jobbat digitalt i många år och det är tid för en liten reflektion över vad det inneburit och fortsatt kommer att innebära för oss i framtiden.

Bakgrund

Förr i tiden var vardagen en liten aning annorlunda och enklare. När postsäcken kom på morgonen var det verkligen intensivt ”all hands on deck”. Det kom in mängder med avtryck som snabbt skulle tas omhand om. Då köpte vi in gips på pallar, tonvis varje år. Nu plingar det till i mobilen och med ett klick är ett arbete hämtat.

Hur har det påverkat oss?

Teknikskiftet har inneburit en stor förändring för oss, man kan faktiskt tala om en revolution i positiv bemärkelse. Flödet hos oss har blivit enklare, smartare och snabbare då vi har tagit bort en mängd moment som kan vara problematiska. Som till exempel ett dåligt avtryck.
Nu behöver inte de färdas via vår älskade post, slås ut i gips och därefter granskas. Vi kan göra det samtidigt som patienten sitter i stolen. Dessutom är det mer eller mindre omöjligt att få ”släp” i digitala avtryck (har dock sett det). Är man sen trygg med tandläkarens förmåga att skanna bitningen gör det saken ännu enklare, för då kan vi skippa modellen också i mindre konstruktioner

Samarbetet med våra tandläkare

Det har blivit en riktig dörröppnare för oss på grund av alla nya möjligheter som vi ser. Tillsammans med flera kliniker har vi utvecklat ett protokoll för hur vi snabbt och effektivt kan komma fram till det vi vill, där vi är med från början och patienten får ha en synpunkt, till ett färdigt resultat. Från ett foto med patientens önskemål via en virtuell/eller fysisk waxup/mockup som patienten är bekväm med till färdig konstruktion. Tiden från behandlarens förslag till konstruktion är betydligt kortare och inte minst. Resultaten blir så glädjande mycket bättre.

Problemen vi ser

Vi står rent allmänt inför två stora problem. Det ena är kompetens, och det andra är insikt.
Som tandtekniker i framtiden behöver vi en ny typ av kompetens. Vi behöver tekniker som är bekväma med att byta ut vaxinstrumentet mot en datormus. Kunskapen som krävs odontologiskt är densamma men verktygen är annorlunda. Där har skolorna en stor utmaning framöver för kraven på en nyutexaminerad tandtekniker förändras fort nu. Från en som snabbt kan vaxa en krona, till en som kan designa samma sak i CAD. Det är helt möjligt att vi även behöver en ny kategori i vårt yrke. Typ ”tandteknisk ingenjör” som är specialiserad på tekniken. Vem vet?

Samma sak gäller inom tandläkarkåren då kunskapsnivån där är ganska låg. Insikten om fördelarna kontra kostnaderna har inte riktigt har landat hos alla ännu. Där har vi en viktig uppgift att fylla med att sprida kunskapen.

Med lite tur och en måtta ansvar börjar vår vardag se mer normal ut än på länge, men allt är inte som förut. På gott och ont.  

Det har varit en sträv tid med mycket besvärligheter som alla känner till. Vem hade kunnat förutspå detta när vi för första gången fick höra om ett nytt virus från Wuhan? Vi har levt med det under mer än ett och ett halvt år nu och äntligen börjar man kunna se slutet på denna pandemin. Hur har den då påverkat oss och hur vi arbetar? I det mesta ganska lite, men vi har tagit en del lärdomar som jag tycker är viktiga.

Det viktigaste är att vi hittat nya sätt att kommunicera på. Nu har det blivit verklighet att ha terapiplanering tillsammans med sina kunder även om man inte sitter i samma lokal. Nya dörrar öppnas även om gamla inte nödvändigtvis behöver stängas. Ibland behöver man träffas, men inte alltid. Fördelen är att kommunikationen går snabbare och vi tekniker som jobbar med tandläkare runt om i vårt land fått en enkel lösning till att vara med i planeringen enklare.

Vi står också inför ett dilemma som kommer nu. En våg av behandlingar som blivit fördröjda och i många fall förvärrade eftersom tandvården mer eller mindre pausades under så lång tid. Detta är en puckel som kommer att gå över men det tar sin tid. Som labb kan vi inte anställa fler för en sådan tillfällig händelse utan vi får jobba övertid. Det kommer ta ett tag tills allt blir ”normalt” igen.

Vad har vi lärt oss? Efter så lång tid

Nya utmaningar

Det viktigaste för oss alla nu är att inte falla tillbaka i gamla hjulspår utan att verkligen hålla i det positiva vi lärt oss under denna tiden.

Vår uppgraderade 3D-printerstation jobbar för högtryck hela dagarna i dessa digitala tider. Här gör vi allt från modeller och bettskenor till kirurgiguider.

Det är en fantastiskt vacker höstdag. Löven börjar få sin gyllene färg, solen skiner från en klarblå himmel och alla grannar höstpåtar i sina trädgårdar. Borta för tIllfället är regn, rusk och blåsväder. Det enda molnet som fortfarande hänger över oss är pandemimolnet.

Annorlunda tider

Under det gångna halvåret har tillvaron för de flesta förändrats dramatiskt. Från att vi i början av året levt våra liv som vanligt till att ett litet virus tagit taktpinnen när det gäller hur vi ska bete oss. I allt från hur vi umgås till, i vissa fall, hur vi arbetar. Som tandtekniker är hemarbete inte ett fungerande alternativ. Tur i oturen är att vi arbetar i en ”skyddad verkstad ” med få fysiska möten bortsett oss själva.

Då branschen tvärnitade i våras fick vi som många andra gå ner i arbetstid. Det stödet som staten gick in med var en skänk från ovan och har garanterat räddat många företag samt anställningar. Den tiden som frigjordes var egentligen ingen ledig tid, vilket Tillväxtverket påpekade. Man såg gärna att den utnyttjades till kompetensutveckling. Självklart innebar det i praktiken mer ledig tid, men vi nyttjade den även till lärande och utveckling. För oss innebär det att vi lärt oss helt nya saker. Jag kommer att återkomma till det vid ett annat tillfälle.

Nya kommunikationer

En viktig sak som vi också lärt oss är nya sätt att kommunicera. Teams, Zoom, Google Meet som exempel. Mötesplatser jag inte ens kände till innan Corona tvingade oss att använda dem. 2019 var det en självklarhet att man träffades fysiskt för att utbyta tankar och kunskaper. 2020 har vi anammat andra sätt för att åstadkomma detsamma. Fördelen är enkelheten med att träffas virtuellt. Nackdelen är såklart att man missar det sociala som är nog så viktigt. Dessutom tenderar det att bli fler möten än som kanske är motiverat bara för att det är enkelt.

Jag är övertygad om att vi kommer fortsätta mötas virtuellt kombinerat med fysiska möten i framtiden. Möjligheten att ha ordentliga terapiplaneringar med alla inblandade även om man inte arbetar i samma stad är spännande. Här sätter bara fantasin begränsningen.

Som Woodrow Wilson utryckte det:

”När förändringens vind blåser bygger en del vindskydd, vi bygger väderkvarnar”

3D printade bettskenor

Vi kan nu presentera en ny generation 3D printade bettskenor i ett material med trevliga egenskaper. Våra bettskenor printas i KeySplint Soft från Keystone. Passformen blir oöverträffad oavsett om du väljer att ta ett traditionellt eller digitalt avtryck. Materialet är aningen flexibelt men beter sig som en vanlig hård bettskena. Det är dessutom mer slitstarkt än det som används normalt.

Vi vet att Corona/Covid-19 pandemin påverkar oss alla redan nu trots att det bara är toppen av ett isberg vi ser. Hur ska vi förhålla oss till det och vad kan vi faktiskt göra?

Tänk efter

De flesta är rätt medvetna om vad som händer nu och det kablas ut katastrofscenarier från hela världen. Hittills har vi varit relativt lindrigt drabbade men den här situationen kommer mycket snart att förändras och då kommer en viktig fråga upp: Hur ska vi förhålla oss till detta allvarligare läge?
Vi måste inse att det ligger utanför varje persons kontroll. Oavsett roll inom tandvården, så finns en sak vi kan kontrollera och det är vårt förhållningsätt till detta elände.
Som jag ser det har vi två val – antingen väljer man att få lite panik och oroar sig för hur saker och ting kommer att utveckla sig, eller så gör man inte det. Det gynnar egentligen ingen att man oroar sig för mycket. Det som händer, det händer.
Ska vi då ge upp?
Nej! Verkligen inte. Nu är det dags att vara kreativa för vår allas skull och hitta lösningar man normalt sett inte tänker på. Ett exempel är att en lucka i tidboken hos en tandläkare med vikande patientunderlag kan, med kort varsel, fyllas med framställning av en krona. Ett annat alternativ är att erbjuda kostnadseffektiva långtidstemporärer till patienter som på grund av hälsorisk inte kan avsluta sin behandling den närmaste tiden.
Jag har ägnat ganska mycket tid åt att prata med våra tandläkarkunder för att förstå deras situation. Alla har olika förutsättningar, men det finns vissa likheter.

Framtiden

Vi måste ha med oss att behovet hos de patienter som inte kan få vård nu inte försvinner. I vissa fall kan man tänka att det snarare förvärras ju längre tiden går. Vi kommer att stå inför ett uppdämt behov senare i år och måste vara redo att möta det.
Använd möjligheten att kortidspermittera för att kunna komma tillbaka med full styrka när läget har normaliserats igen. Säg inte upp tekniker permanent. Undvik att skjuta på skatter och avgifter då de aldrig försvinner. Som Pippi Långstrump sa: Då kan det gå åt pipsvängen.

Sammanfattning:

Som tekniker är man van vid alla upphandlingar. Det kan kännas besvärligt - som ett måste. ”Ännu en upphandling som jag måste lägga ett antal timmar på.”
Men det finns undantag som gör mig riktigt glad.
 

Tuffa krav och en annan ordning

I början var de offentliga upphandlingarna ordentligt tuffa med långa kravlistor. En del av dem var helt rimliga men andra ganska märkliga. Vi och många av våra kollegor lade ner otroligt många timmars arbete med detta varje gång. Allt rangordnades efter det pris som sattes och till slut togs bara ett fåtal labb ut som leverantörer.

Tyvärr uppfann varje region hjulet igen inför var upphandling. Det resulterade i ett oändligt antal frågor och överklaganden. Man kan utan att darra på läppen tycka att det fungerade sådär. Nu har dock regionerna vänt totalt, på gott och ont. Alla använder sig i princip av samma underlag och har valt att kalla det ramavtal. Priset är inte lika intressant längre, utan upphandlingen är endast ett verktyg för att skapa en lista med godkända leverantörer.

En upphandling sticker ut lite…

… Och det är inte en offentlig sådan. Det är Praktikertjänsts upphandling i fjol, som redan från början syftade till att skapa ett mervärde för deras tandläkare. Redan där skiljer Praktikertjänst sig från regionerna som väljer en, enligt min erfarenhet, ”enklare” väg att tackla ett problem. Regionerna borde istället utnyttja sin volym för att skaffa sig fördel, samtidigt som man enligt LOU värnar om skattemedel.

Vi är ett av de utvalda labben så jag har sett hela Praktikertjänsts process från starten. De var tidigt mycket tydliga om att de sökte bra priser (så klart) och något som gav deras tandläkare ett mervärde. Dessutom var de noga med att informera oss om att, om man fick ett avtal, så skulle man leva upp till deras krav att organisationen skulle känna sig trygg med att vi levererade från ord till handling.

Första tecknet jag såg på det var ett – för branschen mycket sällsynt- telefonsamtal efter inlämnat anbud. Det blev flera samtal och kontakter. De kom på besök för att se våra lokaler och utrustningar och inte minst för att skapa sig en uppfattning om vilka vi är, hur vi tänker och hur vi arbetar. Det blev en heldag med avstämningar kring olika ämnen och behov.

Nu efter det första året kan jag konstatera att Praktikertjänst kontinuerligt säkerställer att vårt avtal gynnar deras intresse. Det innebär regelbunden kontakt i olika form däribland personliga möten.

För mig känns det som att de upphandlade ett samarbete – inte enbart inköp av tjänster – och är väldigt noga med att det ska fungera och utvecklas. Detta är så klart stimulerande för oss som leverantör

Varför gör man en upphandling?

Lagen om offentlig upphandling är solklar. Inom det offentliga är det ett krav och därför blir det ett måste. Inom det privata är det frivilligt. Man gör det för att vinna fördelar. Allt handlar inte om priset på en tjänst utan mervärdet det ger till den egna verksamheten, vilket i förlängningen ger plus i kassan. Jag tycker regionerna väljer den ”bekvämaste” vägen ut utan att verkligen fundera på de fördelar de kan få genom att arbeta lite mer med sina upphandlingar och leverantörer.

Det gynnar alla i längden.

Pratar du ofta material med din tekniker?

Det var en tid när allt var enkelt. En krona var en krona och ingen hade mer synpunkter än så. Det var när vi nästan bara gjorde metallkeramik med någon typ av guldlegering. Visst fanns det olika alternativ, men de var så snarlika att det egentligen kvittade vad man valde. Resultatet var förutsägbart och alla gillade det. Tryggt och lugnt.

Plötsligt hände det

När helkeramiken kom in i bilden blev det rena vilda västern. Alla leverantörer hade plötsligt löst problemet och presenterade den enda kliniskt fungerande produkten. Tyvärr var det inte så och vi som tekniker blev försökskaniner vilket innebar att ni som tandläkare fick många märkliga lösningar som var svaret alla sökte. Nu har vi, de flesta i alla fall, lärt den läxan.

Det är otroligt viktigt att man som tekniker är väl påläst. Med det menar jag inte bara att man köper en leverantörs påstående, utan att man skapar sig en egen uppfattning genom att testa och läsa studier.

Vad är vad?

Alltsomoftast får vi en beställning på en ”zirkoniakrona”. Som tandtekniker öppnar det en rad dörrar. Vi vet att det finns massor av olika varianter och fabrikat. Alla med sina olika egenskaper, fördelar och nackdelar. Egentligen krävs det många följdfrågor för att hitta rätt, men vi har valt att i dessa fall välja det som är bäst lämpligt i det enskilda fallet utifrån vår erfarenhet. Visserligen har tandläkaren ansvaret för alla material som hamnar i munnen men det är då förtroendet mellan oss blixtrar till.

Lite då och då får man en beställning på ett varumärke. Det kommer konstigt nog samtidigt som deras representanter haft turné. Helt otippat.

– Kan ni inte bara köpa ett block och fräsa jobbet? Nej, det kan vi inte. Det handlar om hur man hanterar materialet. Sintringscykel, infärgning och bearbetning.

Vi kan inte bara använda ett material utan att veta exakt vad det är.

Det är ingen hemlighet att jag är lite materialnörd. Som sådan och samtidigt tandtekniker har jag vissa tankar.

Vem har ansvar och för vad?

Nu när vi huttrar och klagar på att det är kallt ute, tycker jag vi ska se fram emot våren som kommer. Inte bara för att solen behagar värma oss igen då, utan också för att jag tror att de digitala avtrycken stärker samarbetet mellan tandtekniker och tandläkare – och därmed den digitala utvecklingen som helhet inom tandvården.

Kul att visa vägen

Vi i tandteknikerkåren har länge varit duktiga på att digitalisera vår produktion för att slippa en del gamla, tråkiga och dåliga felkällor. Jag kommer ihåg vår första labscanner som vi köpte på 90-talet. Då snackar vi Hi-tech med den tidens måttstock. I dag är den ett roligt minne som vi nyss hittade på lagret och kommer spara för framtiden.
De senaste åren har vi hela tiden sagt att nu äntligen börjar det hända något på tandläkarsidan också, men det blev aldrig riktigt så. Det ville inte riktigt ta fart.

Som vanligt anammade tekniknördarna det först, men vi alla väntade på den breda massan. Den kom inte då, men nu ser det annorlunda ut.

Hos oss har vi tagit emot digitala avtryck i många år. Från början var det ett, då och då. Sedan blev det mer regelbundet. Förra året tror jag vi inledde med närmare 20% digitala, och nu är vi redan nära vårt första mål på 50%.

”Plötsligt händer det”

Det roligaste är att kunder jag verkligen inte trodde skulle anamma detta plötsligen vill vara med på tåget. Alla kanske inte riktigt vet hur tåget ser ut, men de vill vara med.

För mig är detta en absolut höjdpunkt. Helt plötsligt har man långa diskussioner med tandläkare som hittills varit ganska avvaktande. Nu vill de veta allt vi kan göra tillsammans digitalt. Allt från de äldre, som tyckte det var försent, till vissa yngre som inte får ihop vad de tjänar på det rent ekonomiskt.

När de väl fattat beslutet vill de lära sig använda det maximalt, och gärna omedelbart. Då måste jag slå till någon typ av broms. Ambitionsnivån är hög, så klart, med tanke på investeringen och försäljarnas argument.

–  Vi tar det ett steg i taget, är mitt generella råd.

Vad händer framöver?

Vi har alla sett i de senare upphandlingarna från flera Regioner att de önskar tandtekniker som kan arbeta med digitala avtryck. Jag tror vi måste inse att inom en ganska snar framtid kommer den önskan omvandlas till ett krav.

Teknikerkåren är just nu verkligen ojämn när det gäller detta. De flesta förstår och accepterar utvecklingen, men håller sig till att se på vad andra gör. Vissa bryr sig inte och kör på i gamla hjulspår. Några få har valt att profilera sig på enbart digitalt. Alla tandtekniker som vill vara verksamma i framtiden måste fundera på den saken. Jag har alltid tjatat om det, men nu verkar det hända på riktigt.

När vi rensade lite i lagret dök denna klenoden upp - Procera scanner modell 10.

En av de första labscanners i världen. Vi fick den på tidigt 90-tal. Där och då började vår resa inom digital tandvård. Många generationer har passerat sedan dess inom det digitala, men vi var med redan när det startade. Med det känner vi oss trygga med att säga: Vi har erfarenheten, med över 25 år som digitalt lab.

Det är verkligen roligt att vi kan presentera oss som ett av fyra labb i Sverige som skrivit avtal angående tandteknik med Praktikertjänst AB.

Deras upphandling har varit ingående och omfattande. Den har bland annat inneburit personligt besök på labbet, för att säkerställa att vi uppfyller alla krav. För oss är det ett kvitto på att det vi gör är rätt.

Det tog 15 minuter från första gnistan till en totalbrand hos grannen. Tisdagen den 7:e augusti var det obehagligt nära för oss. Tack vare brandmän, insatsledning och skadebesiktning direkt på plats kunde vi arbeta som vanligt igen redan morgonen därpå! Men jag har nästan aldrig varit så rädd!

Skulle bara lämna posten

Allt började när jag var och lämnade posten på andra sidan stan. Jonas (min bror) ringer mig och säger att det brinner hos våra grannar. Jag skyndar mig in för att lämna postsäcken och när jag kommer ut förstår jag vidden av branden  – den gigantiska rökpelaren syns ända hit. Jag var en minst sagt stressad bilförare när jag körde tillbaka till labbet.
På vägen dit hörde jag sirener och jag kom direkt efter att första stationen var på plats. Det som hände sedan kommer jag aldrig att glömma.
Det var när Jonas just tagit ut sin cykel för att åka hem, som han såg att det sipprade ut rök från en dörr hos våra grannar. Han sprang runt för att kolla läget när han möttes av grannarna som precis hade larmat.

Sedan hände mycket på en gång

När jag själv anlände hade ett stort område, inklusive labbet, spärrats av vilket utökades efterhand på grund av explosionsrisk. Vi frågade polisbefälet på plats om vi möjligen kunde få komma in och rädda våra datorer. ”Glöm det” var svaret. Efter det var vi bara åskådare.
Tio meter höga lågor över labbet?Vi såg hur branden utvecklade sig samt blev mer och mer intensiv. Det var fyra stationer på plats då. Efter ett tag blev det en övertändning och lågor 5-10 meter höga svepte över labbet. Då såg vi äntligen att de började fokusera på att rädda oss, grannens verkstad var redan förlorad. De sprutade enorma mängder vatten på vårt tak för att kyla ner.

Allt ordnades åt oss

Efter några timmar lugnade allt ner sig och insatsledaren vinkade in oss till området:
-Nu ska jag förklara vad vi gjort, och vad som kommer att hända härnäst.
Han beskrev hela förloppet, vad de gjorde, varför samt presenterade oss för deras restvärdesledare Tina som redan var på plats. Hon berättade att man först skulle göra en genomgång av labbet och kontakta en saneringsfirma . Redan samma kväll hade hon kontakt med alla försäkringsbolag! Vi och de som drabbades värre än oss behövde inte tänka på något.

Imponerande koll

En timme senare kom ett saneringsföretag och gick igenom labbet. Det var rök överallt i lokalerna, som en dimma, men inget sot. Räddningstjänsten hade satt en fläkt vid vår bakdörr för att skapa övertryck och det fungerade som tänkt. Saneringsföretaget hade en imponerande koll. Normalt skulle de ha satt in en renare som skapade ozon, men de visste att den kunde göra silikonavtryck spröda och valde en annan lösning.  Skillnaden var, enligt dem att den luktar lite parfym. Klart bättre än doften av svettiga tandtekniker kan jag tycka.
När allt väl lugnat ner sig pratade jag med några av de ganska varma personer som stod på vårt tak. Vissa av dem hade precis kommit hem från skogsbränderna i Ljusdal. De var svettiga och sa att det var på håret. När de klättrade ner sa de:
– Köp en trisslott, ni hade tur. Det var nära.
Med detta vill jag säga; Var försiktiga.  Själv tänkte jag direkt på gaslågor och dammiga ugnar. Vi har en brandskyddsplan, men plötsligt kan det hända trots det. Jag kommer ihåg att ett labb i Kristianstad drabbades av en totalbrand för ett antal år sedan… Hur återhämtar man sig efter något sådant? Tankar som dessa rusade genom huvudet i flera dagar.
Dagen efter branden åkte jag och levererade tårtor till stationerna. De blev förvånade och glada. För oss var det en vandring på kanten mot avgrunden – för dem var det bara en dag på jobbet.

Den frågan inleder varje omgång av ”På spåret”. Samma fråga är högaktuell för oss i tandvårdsbranschen. 10-poängsnivån: Utan tvekan är det uppdraget Veronica Palm fått att utreda, nämligen tandvårdsförsäkringen. Under titeln ”Ett tandvårdssystem för jämlik tandhälsa”.

Vad kan det innebära?

Man kan tänka sig att oavsett vad Veronica Palm presenterar kommer det att innebära någon typ av förändring av stödet. I flera år har röster hörts för att låta tandvården närma sig, eller inkluderas, i den allmänna sjukförsäkringen.

Lite intressant är att regeringen i det inledande stycke som bakgrund nämner införandet av tandvårdsförsäkringen 1974. Det var en händelse som totalt omvälvde alla förutsättningar. Man undrar om det är något stort på gång igen? Vi får väl se, tids nog.

”År 1974 infördes i Sverige en allmän tandvårdsförsäkring som omfattade alla typer av behandlingar. Arvodet för respektive åtgärd reglerades genom en statlig tandvårdstaxa. Denna tandvårdsreform innebar också en utbyggnad av folktandvården, där landstingen fick ett lagstadgat ansvar för barn- och ungdomstandvården samt specialisttandvården.”

Vi är fortfarande på 10 poängsnivån och ingen vet vad som komma skall. Jag tycker ändå att det är dags att börja fundera. Min filosofi har alltid varit att försöka se så långt horisonten räcker. Det finns massor av ”om” på vägen, så klart. Vem vinner valen? Hur mottas Veronica Palms rapport 2020?

Vi kan ana hur tankarna går redan nu och det är vad vi får gå på. Det är självklart enklast att avvakta och se vad som händer, men kanske inte det smartaste.

Om det blir en utökad försäkring, vad händer då? Man har lite då, och då, utökat vissa delar. Om man kommer fram till att göra något större, vad betyder det? Kan man tänka att politikerna vill ta tillbaka kontrollen på kostnaderna, eftersom pengapåsen för staten blir betydligt större?

Förberedelse

Nu är jag långt ner på poängskalan i mina tankar, men som sagt tidigare, det är bra att ha en lång horisont. Man måste fundera på olika scenarier. Låt oss fundera på att tandvården skulle ingå i den allmänna sjukförsäkringen. Vad innebär det rent praktiskt för oss? Antagligen någon form av kostnadskontroll. Precis som inom läkemedelsindustrin. En klar uppsida för importlabb i Sverige. Vi har redan sett detta i många upphandlingar, vilket är hanterbart.

Det skulle kunna bli en återgång till en gemensam taxa, som läkarna har nu. Tandtekniska arbeten är nog att jämföra med ett recept på läkemedel då. Då ersätter man ett preparat med det billigaste motsvarande generika. Vill man ha originalet, får man betala mellanskillnaden.

Ett mycket större problem är om man beslutar om en större förändring på en gång. Det skapar kaos för oss.

Jag citerar min far om tandvårdsreformen 1974:
”1973 hade vi inget att göra. Alla väntade på den nya reformen. Vi fick ta andra arbeten under tiden. När reformen genomfördes klarade vi inte av alla jobb. De stod på hyllorna och gjordes när vi fick tid.”

Blir det en stor reform igen kommer många labb att få lägga ner. När efterfrågan kommer blir det så klart en ökad import.

Individuellt och kollektivt ansvar

Jag inser att jag går händelserna i förväg, men sådan är jag. Än så länge vet vi inget men man måste planera så långt man kan se. Om det skulle bli en stor förändring som 1974, hur många kan överleva under övergången? Troligen ganska få, och vem ska göra jobbet efteråt?

Nu när Veronica Palm utreder detta, utreder hon även konsekvenserna för oss? Tveksamt! Det är vårt eget ansvar. Något att tänka på.

Detta är en viktig tanke till våra förbund. De har inte svaren men bör i alla fall fundera lite.

– Vänta inte på alla svar. Tänk framåt!

Vad gör man när det går åt skogen?

Nu när alla pratar om fördelarna med digital tandvård undrar man om det inte finns några nackdelar? Det är en intelligent fråga som jag får ibland. När tekniken strular gäller det att man har rätt leverantör och ett bra nätverk.
 
Jag älskar den nya tekniken och alla möjligheter som vi fått med den, ingen tvekan om det. Den kostar en vacker slant men hur kul är det inte att kunna leverera tandteknik på en helt ny nivå. Men med ny komplicerad teknik blir man sårbar. Det är inte en fråga om den kan gå sönder utan när den gör det, och vad vi gör då?

Kommer på morgonen och ser att alla ”sintrade” kronor och broar är lika snövita som de var kvällen innan de lades in i ugnen.
Fräsarna skickar trevliga meddelanden typ ”call service representative”.
Scannern skickar ”calibration problem” som ett litet god morgon-meddelande.
och många fler….
På den ”gamla goda tiden” hade de flesta labb en hustomte som kunde fixa det mesta med skiftnyckel och lödkolv när det krånglade. Nu fungerar det inte riktigt så längre. Man öppnar och mekar inte gärna med en 5-axlad fräs för minst en halv miljon kronor eller skruvar upp en scanner för hundratusentals kronor för att titta.

Det är inte många som har backupsystem av helt självklara skäl. Då blir man sårbar och vad gör man då? Det är klart att man tar en enkel och i längden självdödande utväg; Ringer sina kunder och informerar dem att de inte får sina arbeten i tid. Vissa tänker att det är inga problem, vi har fler maskiner. Visst, det har vi med, men förhoppningsvis är de upptagna. Så problemet kvarstår.

Lösningar – de finns

Nätverk

Jätteviktigt! Vi är många som sitter i denna situation, och då är det viktigt att ha kompisar. Det finns vissa leverantörer som förstått det och skapar nätverk för att deras användare ska lära känna varandra. Detta är Guld värt.

Jag vet, av egen erfarenhet, att när det går åt pipsvängen hos oss får jag blixtsnabbt hjälp av mina kollegor. Likaväl hjälper vi alltid till när det behövs. Detta är mycket viktigt. Ibland är vi konkurrenter, men framförallt är vi kollegor. Jag säger aldrig nej när jag får en fråga, eller om någon behöver teknisk hjälp. Vi har ett gemensamt intresse att få den ”nya” tekniken trovärdig.

Leverantörer

Alla maskinleverantörer talar vitt och brett om kostnad, kapacitet och precision. Jag skulle vilja lägga till en viktig faktor. Leverantören själv.

De är den första man ringer när allt går åt pepparn. Då är det viktigt att de har förmåga att hjälpa till.

Var noga med att leverantören verkligen kan utrustningen.

Finns det en servicetekniker med rätt kompetens i närheten?
Hur lång tid tar det från att (inte om) maskinen stoppar till någon får igång den igen?
Vad tar de betalt för detta?

Digitalisering har blivit ett modeord, men det är bara ett ord om man inte klär det med ett innehåll.

Digitalisering är inget nytt. Framförallt inte på teknikersidan. Procera var tidigt ute i mitten på 1990- talet med den första generationens scanner. Den nu museivärda modell 10. Efter den följde andra. Då handlade det om digital avläsning kombinerat med mycket primitiv CAD. Filerna skickades till en central produktion och en vecka senare fick man tillbaka en oanatomisk ”mössa”.

Även om det funnits digitalisering på tandläkarsidan länge, då syftar jag på Cerec, börjar inte diskussionen allmänt bli het innan de digitala avtrycken fått fast mark under fötterna. Detta händer nu.

Nya flöden på labb. Praktiskt och legalt

Hittills har vi varit vana vid ett avtryck som lagts i en låda som fått ett ordernummer och gått till produktion. På den sitter en ordersedel från tandläkaren som signeras av ansvarig på labbet när arbetet går i retur. Under tiden är det relativt simpelt att se var ett arbete befinner sig i processen utan att söka det i en dator; Titta var lådan är.

Så är det inte nu. En fil dyker upp. Lite olika beroende på vilket system den kommer ifrån. Den kommer oftast från en av de vanligaste portalerna. Då kan man alltid skriva ut deras följesedel och sätta på en tom låda. Ibland kommer det bara en fil, med ett mail. Allt går att lösa men det gäller redan från början att skapa ordning. Dessa nya flöden måste dokumenteras. Det kräver en allmän kvalitetssäkring och TLV.

Nya saker att kunna och förmedla

Som tekniker märkte vi att de nya teknikerna öppnade dörrar till massor av nya material. Det är viktigt att skaffa sig ordentlig kunskap om materialen och deras egenskaper. Ett tydligt exempel är hur Zirkonia formligen har exploderat. När vi började fräsa det själva 2004 fanns det ETT val för oss, nu drunknar man nästan.

Olika Zirkonia-material för olika indikationer. Ofta får man bara en beställning på ”Zirkonia”.

Hur vet en tandläkare att teknikern verkligen vet vad han/hon levererar. Det ligger mycket mer på oss tekniker nu att på riktigt veta vad som är viktigt när man väljer material. Vilka egenskaper, processer och vetenskap krävs? Det vet i allmänhet inte tandläkaren. Även om de har ett ansvar, är det vårt ansvar som producent att kunna det. Producentansvaret är lag.

Dessutom, hur bra är vi på att kommunicera nya möjligheter med t.ex. Digital Smile Design som man får på köpet? Eller är vi för bekväma för det?

Hur hanterar man det digitala dagligen

En fråga jag ställer mig är hur man hanterar CAD-tekniken på labben efter så lång tid. Många verkar samla ihop sina CAD-stationer till en särskild avdelning. Det förstår jag inte riktigt. Självklart är det en speciell teknik som kräver visst kunnande. Men är inte det ett totalt tankefel? Det är ett verktyg precis som en vaxkniv. Vem har en vaxknivsavdelning?

Vi har våra stationer där de används. På protes, metall och keramik. Sen får vi samla ihop filerna och producera.

Nästa steg

Nu går det fort. Det vi ser fram mot är att kunna digitalisera den traditionella protesen. Det finns vissa lösningar redan nu, men jag tycker inte de är riktigt färdiga ännu. Kanske om ett år. Detta är ett viktigt område som halkat efter. Dessutom har det börjat dyka upp 3D-printat Zirkonia. På Formnext i Frankfurt i november får vi säkert se fler spännande nyheter.

Så här ser kallelsen från Läkemedelsverket ut:

Marknadskontroll, specialanpassade medicintekniska produkter som tillverkas på dentaltekniska laboratorier

Läkemedelsverket kommer att besöka er 2017-06-14 kl. 13.00 för tillsyn av tillverkningen av specialanpassade medicintekniska produkter

Bakgrund

Tandtekniska arbeten är specialanpassade medicintekniska produkter och står därmed under Läkemedelsverkets tillsyn. Läkemedelsverket är enligt 11 § förordningen, 1993:876, om medicintekniska produkter den myndighet som ansvarar för tillsyn över hur lagen (1993:584) om medicintekniska produkter, och de föreskrifter som utfärdats i anslutning till denna lag, efterlevs.

För att en medicinteknisk produkt skall få släppas ut på den svenska marknaden och tas i bruk gäller att denna produkt uppfyller kraven i lagen (1993:584) om medicintekniska produkter

Slarv

Det har visat sig att många fuskar och inte har riktigt koll på vad de levererar. I mitt stilla sinne undrar jag hur en tandläkare inte försäkrar sig personligen att labbet sköter sin del. Att IVO frågar om det är en vink om att det är viktigt. Allt handlar om patientsäkerhet. Man måste veta vad man sätter in i munnen på en människa.

Såg nyligen i tandläkartidningen att LMV är medvetna om att det finns oregistrerade lab. Hur kan någon ens fundera på att anlita ett sådant.

Ingen kontroll

Regelverket har varit tydligt ett bra tag nu, men ingen kontrollerar efterlevnaden. Jag vet att det slarvas mycket med det.
Hos oss är vi mycket noga och det är lite ”pain in the ass” ibland. Men den dagen man får information om en felaktig produkt är det tryggt att veta att vi kan spåra den i alla led.

LMV har bara genomfört en handfull kontroller. Väldigt få. Om man vill fuska är chansen att bli påkommen liten.

Därför välkomnade jag en inspektion av Läkemedelsverket

Konkurrensen på marknaden är stenhård. En så liten grupp som vi är måste kunna enas ibland för att bli starka. Eftersom det är svårt att få tag på utbildningar som rör den dagliga verkligen är denna typ av möten mycket viktiga. Lite onödigt att alla ska uppfinna hjulet.

Nätverka, självklart, men på rätt sätt. Så klart är det alltid kul att träffa kollegor och ha en social samvaro. Hur fel kan det vara att träffas och diskutera vad som är bra eller dåligt? Men tänk så mycket man kan vinna på att göra det lite mer strukturerat. En god middag och ett par drinkar är en bonus.

Nu ska jag gå ner och äta en god hotellfrukost innan dag två sätter igång.

Julstress

Nu är alla fullt upptagna med julstress. Det ska handlas, pyntas, bakas, lagas, fixas, packas, städas och donas. Som alltid. Har man dessutom stressnivån hög på jobbet är det lätt att det blir lite mycket. Jag tar det lite lugnt med alla måsten, men lite ”julefeber” blir det allt.
Då är det extra skönt med en förhoppningsvis avkopplande julhelg. Det önskar jag alla läsare också. Tid för lite eftertanke, umgänge med nära och kära och inte minst en chans att ladda om inför nästa år. Ta chansen till detta.
Ut i julvimlet och koppla av

Digitalt redan klart

Vi är vana vid att skicka filer och designa i datorer. Nu börjar de digitala avtrycken dessutom ta mark. Det går busenkelt och blixtsnabbt att förmedla ”hård” information digitalt. Vi kan göra virtuella uppvaxningar och snabbt fixa inprovningsbroar för att diskutera design.

Analog kommunikationen fortfarande krångligare

Kommer till jobbet en morgon som vanligt. Solen lyser och höstlöven glöder i sina vackra färger. Ok så är det inte alltid men ändå.

Slänger jackan och datorväskan på stolen. Det första är att jag kollar arbetshyllan och ser vad som ska göras idag. Vad ska in i sintringsugnen osv. Sen går jag igenom de jobb som vi behöver mer information om. Sådana finns det alltid. Det kan handla om allt från saknade motbitningar till tveksamma konstruktioner.

Efter det börjar jag alltid scanna och designa. Alltid bäst att ha fräsarna igång innan vi börjar ringa. Och då ser jag en lite halvakut sak. Ett fall har ett misstänkt felaktig bettregistrering. Blir klart irriterad över att jag inte sett det tidigare. Ringer tandläkaren. Tyvärr kan hon inte ta samtalet, så klart. Sitter med patient. Så är det. Jag ber att hon ska ringa upp, vilket inte händer. Det går en timme, två timmar och även en dag. Ibland två. Då ringer jag igen och säger att antingen får jag en kontakt eller så får ni boka om patienten. Jag förstår att sådant kan hända. En liten post-it lapp som hamnat bland alla andra på ett skrivbord.

I andra fall svarar tandläkaren alltid direkt. Det är kanon för mig, men kanske inte det mest effektiva för henne i den dagliga behandlingen av patienter.

Vi får försöka tänka lite nytt

Nu när vi blivit så duktiga i digital kommunikation funderar jag på om vi inte kunde göra den analoga enklare? Visserligen inte ett gigantiskt problem, men en klar förbättringsmöjlighet. Den kräver tid, som vi alla kan använda bättre.

Jag skulle vilja ha en stor röd glödlampa i behandlingsrummet och bredvid den en skärm. När lampan blinkar vet alla att det finns en viktig fråga att besvara. Då går man till skärmen och får kontakt, så snart man har möjlighet. Det vore väl lösningen på ”problemet” i typisk 70-talsstil. Helt i Star Treks anda.

Nu borde vi förhoppningsvis ha enklare och smartare lösningar. Om vi vågar, och lär oss använda dem. Tänk så mycket enklare det hade varit om vi snabbt och enkelt kunde kommunicera via andra forum istället för bara telefon. Kort och effektivt. När det behövs. Varför inte med en webkamera ibland? Kanske involvera patient och tekniker i ett 5-minutersmöte för att diskutera förväntningar och möjligheter. En liten passning till utvecklarna av C-takt och portaler för digitala avtryck. Dessutom tillsammans med ett tydligare sätt att visa att kontakt önskas än ett email. Dock inte nödvändigtvis en stor röd glödlampa på väggen.

“Communication works for those who work at it.”  (John Powell)

Vad kan vi då göra?

Det första vi undrade när vi diskuterade den var vad vi kan göra eftersom vi inte riktigt kontrollerar arbetsbelastningen. Alla i branschen är medvetna om hur jobbet är. Stress är en del av det. Vad kan vi då göra? Några saker faktiskt.

Vi kan kapa ”vassa hörn” genom planering och organisation. Se till att alla har det de behöver när de behöver det. Identifiera problem så fort det går. Orimliga leveranstider, felaktiga underlag. Ta tag i det direkt dag 1 innan problemen kommer in i flödet. Om en leverantör slarvar med leveranser regelbundet så det blir ett problem; Byt leverantör. Vi måste, för våra teknikers skull, ställa samma krav på våra leverantörer som våra kunder ställer på oss.

När jag först läste den nya föreskriften tyckte jag att den var ett problem. Jag har ändrat mig lite nu. Den har fått igång lite nya diskussioner hos oss. Alla vet att vi inte kan göra färre arbeten för att vi känner oss pressade. Däremot, genom att ta bort onödiga stressmoment kan vi få jobben gjorda smidigare med tekniker som går till jobbet med ett leende på läpparna.

Jag tror nog att en tekniker med ett leende på läpparna gör patienten mer nöjd än en som bara har piskan på ryggen. Det finns inte i min världsatlas att man gör ett lika bra arbete då. Det faller på sin egen orimlighet.

Det är ju faktiskt så att vår personal är den dyraste men samtidigt mest värdefulla tillgången vi har.

Vi i ”Advanced” satte vår egen agenda tillsammans med vår trainer. Den innehöll bland annat:

• InEos X5
• Partial frameworks
• Screw retained bridges
• Anterior veneers
• Bio copy
• Surgical guide
• Cerec connect

Diger lista, som vi lyckades checka av varje punkt på. Dessutom hade Denthouse lagt till en punkt ”Tips and trix”. Otroligt viktig punkt som egentligen genomsyrade hela kursen. Utbyte av tips för att göra livet lättare och resultaten bättre för oss och våra kunder.

Vid flera tillfällen fick vår advanced trainer springa iväg till utvecklingsavdelning eftersom våra frågor var lite oortodoxa. Han sa senare att det inte var ovanligt i en grupp med rutinerade användare. Det är bra kvalitet att de inser det. Lite krydda på moset när de säger att ”så kan man inte göra” när jag gjorde det förra veckan. Vi i den gruppen ligger nog på topp då, eller hur?

Det var också mycket trevligt att träffa alla nya användare. Vi kommer troligen att ha mycket kontakt i framtiden.

Personligen kan jag säga att detta passade mig som hand i handsken. Kompetent utbildning, erfarna kollegor och snabba svar från källan direkt. Dessutom, vilket jag inte nämnt, hade vi mycket trevligt på de (mycket få) lediga stunder vi hade. Så ska det se ut.

Sverige är ett långt land

Vi, som så många andra, har kunder på lite olika ställen i detta avlånga land. Att ha en tät kontakt med dem är otroligt viktigt för oss. Även om Halmstad är en fantastiskt trevlig stad kan vi inte begära att alla kommer hit. Således får vi bege oss till dem. För den personliga kontakten måste vi ha. I de fall de kommer till oss är de våra gäster, och vi ser till att ta väl hand om dem.

Idag var en resdag utan besök. Då kan jag ägna mig åt lite skriverier. I morgon drar det igång igen. Vi är sällan ute mer än två-tre dagar för annars blir det lite bekymmersamt på labbet. Korta, intensiva tripper är en bra modell. Det blir ett antal mil varje år, men hittills kan jag inte påstå att någon resa inte varit värd den.

Denna resan

Fem kliniker tänker jag hinna med denna gång. Två nya bekantskaper och tre befintliga kunder. Det är lätt att bli lite lat och bara trumma på i gamla hjulspår. Helt klart är det inte gratis eller enkelt att åka runt mycket. Till vilken nytta, undrar förespråkare av den bekväma linjen. Jo, det vill jag säga med all tydlighet. Till all nytta. En personlig kontakt, inte bara via telefon, utan även öga mot öga ger enormt mycket. Självklart är det rent socialt trevligt att träffa sina kunder. Men inte minst viktigt är det ett kvalitetshöjande arbete. Genom att man helt enkelt har bokat ett möte. Må så vara bara en fikarast men då får man ett incitament till att reflektera över vad som kan förbättras i samarbetet. Hur viktigt som helst.

Win, win

Man tar med sig information hem som kan vara av allmänt intresse, eller ibland kanske innebär en handlingsplan för förändrade rutiner. Allt i god kvalitetssäkringsanda. Ibland är inte allt rosor. Men det är hela poängen. Att i lugn och ro komma framåt och uppåt. Tillsammans. Självklart ser man till att berätta det senaste från labbet och branschen i allmänhet. Ett ganska smidigt sätt för våra kunder att hålla sig uppdaterade på.

En bonus som inte heller får underskattas är att vi får träffa den övriga personalen. De är inte helt sällan de som har den mesta kontakten med oss. Allt handlar inte om rent kliniska frågeställningar. Det kan lika gärna vara praktiska frågor om transporter, tider och dylikt. Den kontakten värdesätter jag högt. Lika roligt som det är att känna tandläkaren är det att bli tjenis med resten av teamet. Ett riktigt teamwork fungerar inte utan lite ansträngning.

Detta är otroligt viktigt, och faktiskt en av de starkaste konkurrensfördelarna vi kan erbjuda som svenska tekniker. Underskatta inte den möjligheten. En relation måste vårdas. Att bara stirra på telefonen och förvänta sig att den ringer är en återvändsgränd. Ut och möt kunderna.

Så jobbar vi, hur gör du?

Så otroligt personligt

Det är så lätt att en patient blir ett personnummer, eller på labbet, en låda på hyllan. Helt opersonligt och bara ett jobb för dagen. Där måste vi säga stopp och tänk efter lite. Varje ”låda” är en människa med problem och förväntningar, som vi ska uppfylla. Då måste vi bygga broar mellan oss inblandade. Det gäller att kunna kommunicera på ett rakt, enkelt och framförallt ärligt sätt. Medlen finns. Vi har telefon, e-mail, c-takt och diverse olika tjänster för det. Utnyttjar vi de rätt? Tja, det är frågan. När jag snubblade in i branschen på 80-talet var tongången en helt annan. Vi tandtekniker vågade knappt ifrågasätta en tandläkare. Som tur är har den kulturen utvecklats i rätt riktning sedan dess.

Vi bygger broar

Samarbete över alla ”gränser”. Nu kan vi för det mesta ha en rak och ärlig dialog om patientfall utan att ha dessa gamla dogmer hängande över oss. Det man kan sakna nu för att lyfta till en ny nivå är en kommunikation med sköterskor och hygienister. De får större ansvar, och mer uppgifter delegeras till dem. Då bör rimligen det också innebära att de får mer direktkontakt med sitt labb. Visserligen är tandläkaren ansvarig, men man kan skapa ett nätverk av kontakter som löser en del av de dagliga frågorna med de som faktiskt vet svaren. Låt alla som vet och känner till den enskilda patientens önskemål vidarebefordra dem. Nätverka!

För oss som tekniker är det viktigt att få all information vi kan för att vi ska kunna göra ett arbete som patienten vill ha. Glöm inte att ett avtryck inte säger mer än precis det är avsett för. Att vi kan göra ett arbete som passar rent fysiskt. Kommunikationen med hela teamet kan ge så mycket mer. Då kan vi fånga upp vad personen i fråga egentligen vill ha. Den informationen ger kvalitet.

Viktig formel för kvalitet: Kvalitet = Upplevelse – Förväntning

Om förväntningen är mindre än upplevelsen blir det en positiv överraskning, dvs bra kvalitet. Och vice versa, om upplevelsen är mindre än förväntningen. Då har vi dålig kvalitet.

Patientens förväntan bygger vi upp gemensamt, men sen måste vi förverkliga den. Gärna överträffa. Det kan vi endast göra tillsammans i hela teamet.

Kasta skit på Kinakronor? Rätt eller fel?

Att försöka motarbeta eller på något sätt förhindra den är inte en framkomlig väg. Frågan är om det ens är en intressant väg. Friheten att välja leverantör i fri konkurrens måste väl ändå i slutänden ge bättre kvalitet och ekonomi för alla inblandade? Det är väl inga konstigheter med det? Vi köper bilar, datorer, kylskåp etc. från Fjärran Östern utan att blinka.

Medicintekniska produkter lite annorlunda. Men hur annorlunda?

Jo, det finns rätt mycket krav på dem, så klart. Uppfylls de med importen? Där tvistar de lärda. Upp till var och en att ta reda på, bedöma och bevisa.

Vi som lab får erbjudanden från Fjärran Östern-leverantörer varje vecka. Så klart är det lockande med en mk krona för under 150 kr som man kan sälja vidare för betydligt mer. Frågan har varit uppe i vår styrelse, men vi beslutade oss för att inte importera. Kan bero på mitt kontrollbehov. Jag får inte ihop det med bara kostnaden på ingående material. Men för all del, jag kan ha fel.

Ett varnande finger vill jag dock lyfta. Jag vet att det finns tandläkare som direktimporterar arbeten. Om man inte är registrerad hos Läkemedelsverket som tillverkare av medicintekniska produkter och uppfyller de krav som ställs är det olagligt.

Kvalitet

Undermålig är den inte, för ögat. Dock är kontrollen ganska dålig på dokumentation av vad som levereras. Det är ett faktum som stöds av Läkemedelsverket. Deras undersökning (länk) visade att de flesta arbetena inte innehöll de material som dokumenterades. Samma slutsats gjorde NIOM (länk) förra året. Dessutom vägde de importerade arbetena i genomsnitt mindre än de svensktillverkade, vilket tyder på mindre metall och sämre understöd för fasadporslinet. Nu vet jag att de flesta importörer är seriösa. En del gör egna stickprov för att kontrollera materialet. Dessutom klarade sig inte svenska tekniker utan kritik. Det felades en del där med, dock inte i samma omfattning. Den viktiga frågan här är patientsäkerheten. Alla patienter har rätt att veta vad de får.

Priset

Nåväl, en sak är säker. Priserna från kinaimporten kan vi aldrig konkurrera med, men vad kan vi då? Vi kan hålla täta kontakter med tandläkare och diskutera individuella lösningar. Vi kan ta emot ett samtal när någon vill tala med teknikern som arbetar med tandläkarens fall. Vi kan vara rationella med ny teknik. Vi har egna CAD/CAM-system hos oss. Resultatet blir lägre omkostnader med bibehållen personlig kontakt. Vi kan enkelt med våra kvalitetssystem garantera innehållet utan blindtester. Kan den tryggheten möjligen vara värd lite? Vem vet?

Kontroll

Ta vara på den individuella lösningen och lita inte blint på vad som står på följesedeln. Det är faktiskt tandläkarens ansvar att se till att de produkter hen levererar uppfyller alla krav.

Alla offentliga inköp ska upphandlas. Som lagen om offentlig upphandling är utformad är det inget att diskutera. Man kan naturligtvis ha synpunkter på den och fajtas mot väderkvarnar som Don Quijote. Men nu är det ett krav och jag undrar om det egentligen inte är en naturlig utveckling även om det inte varit ett lagkrav. Alla som gör större inköp vill upphandla oavsett om det är en offentlig eller privat aktör. Det är inte särskilt konstigt. Vi får nog vänja oss vid den tanken och jag tror det kommer att öka. Det är inte fel tänkt, alla behöver se om sina hus. Oavsett nivån på inköpen. Självklart vill man ha bästa möjliga produkt/tjänst till bästa möjliga pris. Så tänker de flesta även i sin egen vardag.

Hur man gör det är en helt annan femma. Ibland tror jag att man lurar sig själv. Där pekar jag finger åt landstingens upphandlingar.

Jag kan knappast räkna hur många timmar jag lägger på upphandlingar varje år på grund av tveksamma förfrågningsunderlag och andra konstigheter.

Det har blivit så komplicerat att lämna ett offentligt anbud att många låter bli. Andra hyr in konsulter för att kunna göra dem. En del, som vi, gör dem själva. Alla dessa timmar kostar pengar som vi kunde lagt på det vi egentligen vill och är bäst på. Att göra jobbet.

Självklart finns det många krav som ska uppfyllas. Där ska inget kompromissas. Men varför göra det så komplicerat?

Enkelt är bra

För några år sedan gjordes ett försök att skapa ett enhetligt förfrågningsunderlag och en gemensam prislista. Detta var ett ypperligt initiativ som gjorde allas vardag så mycket enklare. Det var ett tag sedan, det vet jag. Självklart har en del förändrats sedan dess.

Säg den glädje som varar. Snart började underlagen förändras då olika landsting tyckte sig ha unika krav. De har de all rätt till, men man frågar sig varför? Det är samma tjänster som efterfrågas och levereras. Att gå tillbaka till ett enat förfarande hade givit otroligt många fördelar och vinster. Inte minst för landstingen.

Jag har förstått att överklagande av upphandlingar av tandtekniska tjänster står ut i jämförelse med de flesta andra områden. Det är möjligt att vi tekniker är extremt gnälliga, men jag tror inte det är där skon klämmer. Otydlighet och ständigt förändrade förutsättningar ligger nog närmare sanningen.

Lösningen

Varför inte utgå från referensprislistan, som redan är satt, och sedan komma överens om vissa tydligt definierade tillägg? Enkelt, rakt och tydligt. Det gör det inte bara det enklare för oss tekniker att lämna relevanta anbud. Det blir också enklare för tandläkarna som visar sina priser för patienterna. Inga oönskade överraskningar.

Tänk igenom de krav som ställs i förväg, både en och två gånger. Ställ inga krav som ingen är beredd att följa upp och kontrollera, då är de helt värdelösa. Sätt gärna ribban högt, men av en genomtänkt anledning. Bedöm värdet av varje krav. Missa inte en stor del av teknikerkåren på grund av märkliga förfrågningsunderlag. Vem vinner på det? Ingen!

Kvalitetssäkring är ett stort ämne som berör oss alla.

Hur ska vi förhålla oss till det, och kanske framförallt, varför?

Läkemedelsverket har satt ribban ganska högt för labben. I grunden handlar det om patientsäkerhet, vilket är bra. En tandtekniker levererar en medicinteknisk produkt, vilken är hårt reglerad. Den patient som får något i sig (oavsett mun eller kropp) ska känna sig trygg med att det finns kontroll. Det är vår skyldighet att leva upp till det.

Att vara kvalitetssäkrad är en trygghet som ger oss och våra kunder just det. Trygghet! Jobbigt att genomföra, men väl värt arbetet.

Verkligheten

Rent praktiskt har vi vid två tillfällen varit med om att en leverantör kontaktat oss och meddelat att de har haft ett materialproblem. Då är det bra att direkt veta vilka patienter som kan vara berörda. Den dagen känner man sig nöjd, eftersom man har haft koll på läget.

Materialuppföljningen är inget frivilligt. Det ska vi kunna leverera. Nästa sak är hur vi själva kan få någon nytta av allt detta pappersarbete.

Låter mycket enkelt när man säger ”vi blir bättre”. Självklart, men hur? Hur ska vi kunna utnyttja dessa krav till vår fördel? Vårt labb är kvalitetscertifierat sedan ett antal år. Det första kravet som dök upp var att vi behövde kontrollera oss själva. Dessutom skriva rapporter på allt som blev fel. Det var en uppförsbacke innan ett viktigt budskap gick fram. Alla felrapporter som skrivs kommer utan undantag att resultera i någonting. Antingen att vi inte kan göra något åt saken eller så skapas en ny rutin. Oavsett vilket betyder det att vi hela tiden förbättrar oss. Det är vinsten med kvalitetssäkring.

Vardagsproblemet

”Det tar så mycket tid att fylla i alla rapporter”.
Självklart tar det ett par minuter, men tänk vad vi kan lära av det och spara tid i framtiden genom att hitta genvägar och inte göra samma miss två gånger. Att ta en timme i månaden för att gå igenom allt som inte fungerat som man tänkt sig kan ge massor med idéer och tankar till förbättringar.

Som min far sa; “stillestånd är tillbakagång”.

PS. Glöm inte att kvalitetssäkring inte betyder hög kvalitet. Bara att man intygar den nivå man valt. DS.

Räds inte framtiden, den är här och vi med den

Tanken med mina inlägg är att göra nedslag i vår verklighet och vad jag tänker om den. Vår kår är otroligt olik. Från enmanslabb till storlabb. Dock står vi inför samma vardagliga frågor.

I många år har fruktan för vad som komma skall varit en ledstjärna i tandteknikerkåren. Inte utan anledning eftersom vi är mycket beroende av olika omvärldsfaktorer där försäkringssystemet är en av de största. Förändringar där kan hjälpa eller stjälpa oss. Det kan vi inte påverka. Dock finns det andra saker vi kan påverka. Till både vår och våra kunders fördel.

Det är dags att sätta sig i loket istället för att bara vara en passagerare. Vi måste ta kontroll över vår egen situation som tandtekniker. Är importen från Fjärranöstern ett hot? Är kvalitetssäkringskraven ett hot? Är de offentliga upphandlingarna ett hot? Det beror lite på hur man ser det. Man kan välja att se dem som hot eller möjligheter. Eller rättare sagt, man måste göra det senare.

Vi arbetar alla i branschen för samma gemensamma sak: En glad och frisk patient. Dock bidrar vi med olika delar i det pusslet.

Jag tänker ta upp dessa saker lite mer i detalj framöver utifrån min synvinkel, för de är otroligt viktiga att ta ställning till. Inte bara för oss tandtekniker, utan för alla inom tandvården. Det spelar ingen roll om vi arbetar ensamma eller på ett storlabb. Dessa frågor påverkar allas vår vardag.

Inte helt lätt att översätta till en vanlig teknikers vardag, men de är viktiga, och jag ska försöka.